Jag vet inte om jag orkar med en uppdatering, jag vet inte ens vad

jag egentligen vill skriva om... Har så många blandade känslor just nu,

jag känner saknad till två saker, han, han som jag borde inte sakna..

och sedan saknad till att snart är det sommarlov och det innebär att jag

inte kommer få jobba mer med mina 1-2:or på Olympen, jag jobbade hela

veckan med dem och jag trivs så bra med dem, kommer verkligen sakna

mina barn, och dem var en väldigt bra sätt att distahera mig från den

första saknaden, men man kan inte smita ifrån sina problem och känslor

det vet jag, jag kommer bara få ta tag i mina känslor och acceptera dem,

det jag måste acceptera är att jag älskar en kille som inte vill vara med mig,

och att jag saknar den här killen mer än vad han gör och att han kommer

inte komma tillbaka och jag måste släppa taget och gå vidare.

Lättare sagt än gjort, men det var allt för idag, ska se mina chilenska

serier med familjen nu, vi hörs next time...

Nu är man inne på studenttider för alla andra då, snart har det gått 3

år sedan jag tog studenten och det är knäppt och bara tänka på det,

för 3 år sedan trodde jag att jag skulle vara där jag är nu, med 1 år

och några månader kvar på min utbildning? Att jag snart är utbildid

lärare? Jag tror faktiskt inte det, jag vet att för 3 år sedan var jag

väldigt rädd för framtiden, för jag ville göra så mycket, det roliga är

att jag fortfarande är rädd för framtiden samtidigt som jag väntar med

spänning, för när jag är klar med min utbildning, blir det att jobba i 1-2 år

och sedan ger jag mig iväg på resor, det är iaf min plan, och sen kanske

efter det blir det dags för och bilda familj eller? Hahha ja vi får se för att

bilda familj måste man ha en man och det är något jag har brist av haha...

Nej men det är kul och tänka och jag skulle vilja veta vart alla av mina

klasskamrater är i livet nu, 3 år efter studenten? Hehe jag saknar faktiskt

mina gymnasietider, för det var härliga tider... Men mest av allt faktiskt

saknar jag känlsan över att känna sig lycklig, det vill jag känna igen...

Nej nu ska jag städa och sådant, senare ikväll blir det grilla i rålis med

några tjejkompisar :)... Ska bli trevligt!

Det här vädret är roligt, först kommer solen upp en stund och sedan

försvinner den och så gång på gång... Jag ska iaf nu dra mig först

till apoteket ta ut mina mediciner och sedan till kungliga biblioteket

och pluggilipluggplugg, och om vädret är vid min sida det kanske blir

en lunch vid humlegården, skulle vara sådär mysigt, jag kanske tar en

eller annan bild ute i solen? ;)...

Jag saknar honom, och jag förstår inte ibland hur jag ska vänja

mig att vara utan honom? Men jag gör väl det igen med tiden eller?

Kommer jag alltid att sakna honom? Blöö

nej dags för och dra mig! Ha det!

I söndags tog det "slut" igen, han bestämde sig för och sluta

träffa mig igen... Finns inte mycket jag kan göra åt det, och

ja det gör ont igen, för tredje gången så gör det ont... Speciellt

när jag älskade att bara dra mig till honom någon kväll och få mysa

och sova med honom, men sådant är över nu, och jag måste bara

se framåt, jag kommer sakna honom så himla mycket, men jag får

lära mig igen att leva med den saknaden, så ser mitt liv ut iaf..

Imorgon är det dags för och fira min födelsedag, fyller år på söndag,

men det ska firas imorgon, jag ska alldeles strax dra mig till Kista

för en köpa en spets bandeau bh typ... inför imorgon...

Ja men måste börja fixa mig, ville bara skriva en liten uppdatering.

Från måndag till tisdag har inte varit sådär bra dagar,  mycket

pga min syster, när surheten släppte så märkte att jag egentligen

har varit arg för det var enklare än att ta itu med dem riktiga känslorna

och dem riktiga känslorna är att jag saknar henne och vill ha henne

här i samma hus som jag, brukar gå förbi hennes rum och titta in

av vana, men dörren är inte stängt längre, för ingen är där inne, och

jag saknar henne verkligen, jag trodde väl att det var jag som skulle

flytta först... Men jag saknar henne otroligt mycket, men på fredag ska

vi på bio tillsammans, och se THE LAST SONG äntliiiigeeeeeeeeeeeen! :D

Men ska bli jätte mysigt och så ska jag krama ihjäl henne för nu får jag det,

för vi har typ inte setts på riktigt i 3 veckor nu tror jag det är... i really

miss her, min lilla plutt!

Nu är det dags för träning och sedan ikväll kl sju ska jag fika med

min Jennysen och efter det drar jag mig till J, ska sova med honom,

såå mysigt =)

och så är jag käääääär i en ny lååt med Bob- Nothin on you.... så

jäkla bra och fin på sitt sätt =) nej dags för & städa rummet för

och sedan träna woooohooo =)

 Bjuder på en suddig bild på mig själv från valborg haha :P

Ibland kan mina tankar vara så fucked up alltså...

Jag vet faktiskt nu att jag klarar mig utan honom, om han

skulle försvinna igen så vet jag att jag överlever och kommer

kunna gå vidare, det är inte det, det handlar om, utom mer

att jag vill att han ska vara den som behandlar mig som en

prinsessa, jag vill att han ska göra allt för att förtjäna mig, det

är just det att jag vill att det ska var HAN som gör allt det där, men

jag vet att det finns en stor risk att han inte gör det... och det är

något jag får ta, jag är livrädd men jag riskerar mitt hjärta igen för

kärlek, för om det är ngt jag tror på så är det kärlek sådär lite klyschigt

och naivt, men det är kanske det som kanske gör att vi varar? Min tro

på att vår kärlek är stark...

Det finns en låt som beskriver så bra vår situation och vad jag

vill att vi ska göra, och det är låten crawl med chris brown, längre ner

tänker jag sätta in en del av låten, men liksom lets crawl back to love,

jag håller mina tummar, för ngt jag verkligen gör, är och älska honom.

So where
Do we go from here
With all this fear in our eyes
And where
Can love take us now
We've been so far down
We can still touch the sky

If we crawl
Till we can walk again
Then we'll run
Until we're strong enough to jump
Then we'll fly
Until there is no end
So lets crawl, crawl, crawl
Back to love, Yeah
Back to love, Yeah

Why did I change the pace
Hearts were never meant to race
I always felt the need for space
But now I can't reach your face
So where
Are you standing now
Are you in the crowd of my faults
Love, can you see my hand?
I need one more chance
We can still have it all